blöndie

 

  

brunt, rött and everything inbetween blir aldrig långvarigt, blond är mitt rätta kall! det är en sån bittersweet känsla att gå till frisören. älskart ju för att man blir så fin, men jag är så himla håröm så jag börjar ju nästan gråta var och varannan minut när folie ska dras ut, det rycks med hårborstar hit och dit och jag tror att jag ska dö!! men jag vågar aldrig säga någonting för det är så löjligt att vara håröm. det var man när man var 5 år för att man inte ville att mamma skulle öva inbakad fläta på en (bland annat).

ursäkta att jag ser ut som ett kattarsel på bild nr 2 förresten.

adjöss.