"det var väl inavlen som spela na ett spratt"

är i ett tillstånd precis mittemellan skratt och gråt. med det menar jag alltså inte att jag skrattar så mycket att jag gråter utan skrattar ihjäl mig åt andras liv och gråter över mitt eget. haha tragiskt var ordet. ae om man ska vara lite extra borderlinedrabbad dagen till ära så trodde jag för ett tag sen att jag aldrig skulle bli sådär himla glad och pirrig och skrattig igen. men det var ju bara lilla livet som spela en ett spratt. it's all good, folks. det är en och två och tre indianer i min lilla mage. tjing tjong